det nya året
det senaste nya året en smärtsam vinter en "då och då jag gått hem i natten plötsligt kraschat stänger ytterdörren faller ihop på golvet skrikgråta hulkgråta hulkskrikgråta"vinter

och nu samma läge
samma känslor
men inte samma svar, inte lika känslor tillbaka

nu samma läge men inte får jag ringa säga visa

ni försvinner som både lättnad och förlust

och som alltid när jag känner mig en gnutta otrygg
saknar jag honom
min trygghet sedan våra år

Det var inte över än
Inte ens nästan
Det är aldrig över?

Vad finns det då att bry sig om?

Så jag sitter här och käkar frukost i solen. På gräset. I Kolunda.
  Håkan hellström sjunger om magiskt och tragiskt och edelweiss och jag njuter med tidningen och tomat- och mozzarellatoasten och dricker svalt vatten och allt är underbart och kunde inte varit bättre. Fast. Men. Det kunde varit med dig.
  Det kunde varit en av de få stunder vi hade, som förra sommaren, som var underbara. De få få få få dagarna. Bara vi, bara vi två. En tredje speciell dag. Nästan fanns det bara två, kanske tre. Tre bra dagar på hela sommaren. Hela året? Vad byggde vi vårt förhållande på?
  Så jävla mycket kärlek.
  Anton! Jag saknar dig en bra dag. Det skulle varit vi. Bara vi.

då och då jag gått hem i natten plötsligt kraschat stänger ytterdörren faller ihop på golvet skrikgråta hulkgråta hulkskrikgråta

sommaren vi alla var singlar

sommaren vi testade festade
levde och dog

sommaren jag kommer minnas och förtränga

sommaren som försvann med en suck en saknad
och en lättnad att den äntligen var över

På färjan Dubrovnic-Rijeka - 2013-09-15

Gröna öar. Kala öar. Städer gamla nya. Hela tiden berg bakom. Hela tiden havet.
Värmande kylande upplysande. Spår av andra som också insuper. Hela havet. Hela himlen. Hela bergen. Hela fantastiska. Hela alltet. Kroatien. <3

Sen ses vi igen. Jag lovar.

Jag tänkte att jag ska visa dig vågen. Din gamla fina våg. Säga att den kommer väl till användning, men nu som fruktskål.
Sen kom jag på att det inte går.
För du finns inte kvar.